Svensk ordbok 2009, webbversion

siesta [sies`-el.sies´-] substantiv ~n siestor siest·an●(tid för) vila mitt på dagen all­mänt före­kommande i varma länder tid.ta siestagatorna var tomma under siestan(under/vid) siestansedan ca 1780av spa. siesta med samma betydelse; till lat. sex´ta (ho´ra) ’den sjätte (timmen)’; jfr 1sex