Svensk ordbok 2009, webbversion
[sies`-el.sies´-]
substantiv ~n siestor
siest·an●(tid för) vila mitt på dagen
allmänt förekommande i varma länder
tid.ta siestagatorna var tomma under siestan(under/vid) siestansedan ca 1780av spa. siesta med samma betydelse; till lat. sex´ta (ho´ra) ’den sjätte (timmen)’; jfr 1sex