Svensk ordbok 2009, webbversion

si`dvördnad substantiv ~en sid|­vörd·nad·en●bristande respekt ngt åld.komm.barnen visade ofta sidvördnad mot äldre personersidvördnad (mot ngn/ngt)sedan 1680äldre sv. sivördnad, till fornsv. sivirdha ’sidvörda’; jfr isl. svívirða med samma betydelse, till sví ’tvi’