Svensk ordbok 2009, webbversion
si`dvördnad
substantiv ~en
sid|vörd·nad·en●bristande respekt
ngt åld.komm.barnen visade ofta sidvördnad mot äldre personersidvördnad (mot ngn/ngt)sedan 1680äldre sv. sivördnad, till fornsv. sivirdha ’sidvörda’; jfr isl. svívirða med samma betydelse, till sví ’tvi’