Svensk ordbok 2009, webbversion

shunt substantiv ~en ~ar shunt·en●elektrisk gren­ledning för parallell­koppling särsk. för in­koppling av instrument el. regulatoranordning fys.○äv. om gren­ledning i all­mänhetreglera shunten○spec. äv. i medicinska samman­hangnormal eller o­normal (ibl. konstruerad) förbindelse mellan o­lika delar av blod­banan sedan 1887av eng. shunt med samma betydelse, till shunt ’skjuta åt sidan; shunta’