Svensk ordbok 2009, webbversion

shing´el substantiv ~n 1en kvinnofrisyr med kort­klippt nacke och övrigt hår jämnlångt med nacklinjen i mode särsk. under 1920-talet kläd.sedan 1924av eng. shingle med samma betydelse, urspr. ’spån till tak­täckning’ 2ett pappmaterial anv. som taktäckningsmaterial Nollde förbjudna eternit­plattorna har en bra ersättare i shingelsedan 1925