Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
sfinx·en●en sagovarelse med människohuvud och lejonkropp
enl. antik föreställning; symbol för outgrundlighet och gåtfullhet; ofta om motsvarande staty
sag.sfinxansiktesfinxhuvudlösa sfinxens gåta○äv. bildligt om gåtfull el. tystlåten personhan satt där som en sfinx och sade inte ett ordsedan 1639till det grek. mytiska namnet Sphin´x, eg. ’stryperskan’