Svensk ordbok 2009, webbversion

sfinx substantiv ~en ~er sfinx·en●en sagovarelse med människo­huvud och lejonkropp enl. antik före­ställning; symbol för o­utgrundlighet och gåt­fullhet; ofta om mot­svarande staty sag.sfinxansiktesfinxhuvudlösa sfinxens gåta○äv. bildligt om gåt­full el. tyst­låten personhan satt där som en sfinx och sade inte ett ordsedan 1639till det grek. mytiska namnet Sphin´x, eg. ’stryperskan’