Svensk ordbok 2009, webbversion

session [-∫o´n] substantiv ~en ~er sess·ion·en●period när samman­träden regel­bundet äger rum i officiella samman­hang samh.riksdagssessionvårsessionrätten är inte i session under sommarengeneral­församlingens 42:a session○äv. om en­staka samman­trädehovrättssessionregeringen kallades till en extra session○äv. ut­vidgaten terapeutisk sessiongå till en session med massören(på/under/vid) sessionensedan 1593av lat. sess´io ’sittande; session’, till sede´re ’sitta’; jfr assessor, residera, seans