Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
serp·ent·in·en1väg eller flod som slingrar sig fram (som en orm)
särsk. om väg som går uppför branta bergssidor och om flod med meanderbildning (ibl. med tanke på vägens etc. form)
geogr.trafik.serpentinkurvahårnålsserpentinvägen slingrar sig i serpentiner uppför bergetsedan 1873till lat. ser´pens ’orm’
2lång, smal, hårt hoprullad pappersremsa som ringlar upp sig när den kastas
mest anv. vid fester o.d.
Nollgästerna fick roliga hattar och serpentiner vid entrénsedan 19003ett trådigt eller fjälligt gulgrönt till gråbrunt mineral
bestående av magnesiumsilikat m.m.; anv. för dekorativa ändamål
mineral.serpentinasbestkolmårdsmarmor med serpentinsedan 1671