Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
ser·en·ad·en●musikstycke som framförs (på natten) som hyllning till en dam
ofta nedanför hennes fönster
musikde unga männen stod i trädgården och sjöng en serenad upp mot det upplysta fönstret○äv. om en typ av lättsam flersatsig vokal- el. instrumentalkompositionHaydns serenad för blåsaresedan 1721av ita. serenata med samma betydelse, till serenare ’klarna’, med betydelsepåverkan av sera ’afton’; jfr seren