Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
serbo|kroat·isk·an●det (förr som gemensamt uppfattade) språk som talas av serber och kroater
och som var det största officiella språket i det forna Jugoslavien; nu uppdelat i de självständiga språken serbiska och kroatiska (med kyrilliskt resp. latinskt alfabet men f.ö. mycket lika)
land.språkvet.(på) serbokroatiskasedan 1903