Svensk ordbok 2009, webbversion

sep´tima substantiv ~n septimor sept·im·an●intervall mellan första och sjunde tonen i en diatonisk skala musikstor septimaliten septima○äv. om den sjunde tonen i skalanalten ligger på septiman i slut­ackordetseptiman (till ngt)sedan 1739till lat. sep´timus ’(den) sjunde’; jfr september