Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n septimor
sept·im·an●intervall mellan första och sjunde tonen i en diatonisk skala
musikstor septimaliten septima○äv. om den sjunde tonen i skalanalten ligger på septiman i slutackordetseptiman (till ngt)sedan 1739till lat. sep´timus ’(den) sjunde’; jfr september