Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. sengångarn, plur. ~, best. plur. sengångarna
sen|gång·ar·en●typ av sydamerikanskt däggdjur som har mycket långa främre extremiteter och långa, böjda klor
och som lever av blad och knoppar i träd och långsamt förflyttar sig med ryggen nedåt
zool.JFRcohyponymtrögdjur
den tretåiga sengångaren○äv. bildligt om mycket långsam persondet tar en halvtimme för den sengångaren att tvätta håretsedan 1803till 4sen och gånga