Svensk ordbok 2009, webbversion

se`ngångare substantiv ~n äv. vard. sengångarn, plur. ~, best. plur. sengångarna sen|­gång·ar·en●typ av syd­amerikanskt dägg­djur som har mycket långa främre extremiteter och långa, böjda klor och som lever av blad och knoppar i träd och långsamt förflyttar sig med ryggen ned­åt zool.JFRcohyponymtrögdjur den tre­tåiga sengångaren○äv. bildligt om mycket långsam persondet tar en halv­timme för den sengångaren att tvätta håretsedan 1803till 4sen och gånga