Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
sekund·ant·en●person som följer med och i viss utsträckning biträder part i duell
bl.a. med att bestämma reglerna samt övervaka deras efterlevnad
histor.yrk.i brevet stod: ”möt mig med sekundant i soluppgången”○spec. (förr) i schacksammanhanghistor.världsmästarens sekundanter analyserade det avbrutna partiet hela nattenngns sekundant, sekundant till ngnsedan 1734till sekundera