Svensk ordbok 2009, webbversion

sekundan´t substantiv ~en ~er sekund·ant·en●person som följer med och i viss ut­sträckning bi­träder part i duell bl.a. med att bestämma reglerna samt över­vaka deras efter­levnad histor.yrk.i brevet stod: ”möt mig med sekundant i soluppgången”○spec. (förr) i schacksammanhanghistor.världs­mästarens sekundanter analyserade det av­brutna partiet hela nattenngns sekundant, sekundant till ngnsedan 1734till sekundera