Svensk ordbok 2009, webbversion

sej`sa verb ~de ~t sejs·ar●surra samman i längd­riktningen med tunnare lina; med avs. på två tåg som ligger in­till var­andra sjö.sejsa ngtsedan 1698av lågty. seisen, nederl. seizen ’samman­binda två tåg’; samma ord som eng. seize ’gripa’ Subst.:vbid1-310432sejsande, vbid2-310432sejsning