Svensk ordbok 2009, webbversion
sej`sa
verb ~de ~t
sejs·ar●surra samman i längdriktningen
med tunnare lina; med avs. på två tåg som ligger intill varandra
sjö.sejsa ngtsedan 1698av lågty. seisen, nederl. seizen ’sammanbinda två tåg’; samma ord som eng. seize ’gripa’
Subst.:vbid1-310432sejsande,
vbid2-310432sejsning