Svensk ordbok 2009, webbversion

sej`del substantiv ~n sejdlar sejdl·ar●större, bastant dricks­glas med hand­tag på ena sidan oftast av­sett för öl; ibl. med fällbart lock hush.JFRcohyponym1stånka en immig sejdel skummande ölhan beställde in en stor sejdel stark­ölen sejdel (ngt), en sejdel (med ngt)sedan 1872av ty. Seidel med samma betydelse; av lat. sit´ula ’urna; ämbar’