Svensk ordbok 2009, webbversion

sejd substantiv ~en sejd·en●typ av (forn­nordisk) trolldom med vars hjälp man an­sågs kunna blicka in i fram­tiden el. skada sina fiender sag.sejdtrummahöstsejdtrollsejdsedan 1712av isl. seiðr med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.