Svensk ordbok 2009, webbversion

segna [seŋ`naäv.se`gna] verb ~de ~t segn·ar●vanligen med partikel, särsk.ihop, ner hjälp­löst sjunka till marken Nollhon segnade i­hop medvets­löshan blev träffad och segna nersegna (ihop/ner) (ngnstans)sedan 1590bildat till fornsv. sigha ’sjunka’; jfr seg Subst.:vbid1-310348segnande