Svensk ordbok 2009, webbversion
[seŋ`naäv.se`gna]
verb ~de ~t
segn·ar●vanligen med partikel, särsk.ihop, ner
hjälplöst sjunka till marken
Nollhon segnade ihop medvetslöshan blev träffad och segna nersegna (ihop/ner) (ngnstans)sedan 1590bildat till fornsv. sigha ’sjunka’; jfr seg
Subst.:vbid1-310348segnande