Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
se`gdragase`gdraga
verb segdrog segdragit, pres. segdrar äv. åld. segdrager
seg|drag·it1dra kraftigt och länge
trafik.bilen segdrog uppför på tvåansegdrasedan 19022ta (onödigt) lång tid
Nollmötet segdrog och tog hela kvällensegdrasedan 19563behandla på ett tidsödande sätt
Nollmyndigheterna segdrog det delikata ärendetsegdra ngtsedan 1916Subst.:vbid1-310049segdragande,
vbid2-310049segdragning