Svensk ordbok 2009, webbversion

se`gdra äv. åld. se`gdragase`gdraga verb segdrog segdragit, pres. segdrar äv. åld. segdrager seg|­drag·it1dra kraftigt och länge trafik.bilen segdrog upp­för på tvåansegdrasedan 19022ta (o­nödigt) lång tid Nollmötet segdrog och tog hela kvällensegdrasedan 19563behandla på ett tids­ödande sätt Nollmyndigheterna segdrog det delikata ärendetsegdra ngtsedan 1916Subst.:vbid1-310049segdragande, vbid2-310049segdragning