Svensk ordbok 2009, webbversion
sefa
´
rd
substantiv
~en ~er
sefard·en
●
jude från den ursprungligen spanska och portugisiska gruppen
land.
relig.
yrk.
JFR
cohyponym
askenas
sedan åtm. 1940
av hebr.
sefardīm
, plur., ’sefarder’, till
Sefarad
’Spanien och Portugal’