Svensk ordbok 2009, webbversion

sefa´rd substantiv ~en ~er sefard·en●jude från den ur­sprungligen spanska och portugisiska gruppen land.relig.yrk.JFRcohyponymaskenas sedan åtm. 1940av hebr. sefardīm, plur., ’sefarder’, till Sefarad ’Spanien och Portugal’