Svensk ordbok 2009, webbversion

schä´fer substantiv ~n schäfrar schäfr·ar●en varg­liknande hund som har kil­formigt huvud och upprätt­stående öron och som hålls som polis­hund, vakt­hund, narkotika­hund m.m. zool.sedan 1919av ty. Schäfer(hund) ’får­hund; schäfer’, till Schäfer ’fåra­herde’, till Schaf ’får’