Svensk ordbok 2009, webbversion
schä´fer
substantiv ~n schäfrar
schäfr·ar●en vargliknande hund som har kilformigt huvud och upprättstående öron
och som hålls som polishund, vakthund, narkotikahund m.m.
zool.sedan 1919av ty. Schäfer(hund) ’fårhund; schäfer’, till Schäfer ’fåraherde’, till Schaf ’får’