Svensk ordbok 2009, webbversion
schwa´
[ljust sj-ljud]
substantiv ~et
schwa·et●en obetonad vokal som bildas med tungan mitt i munhålan och läpparna orundade
språkvet.andra vokalen i ”hunden” är ett schwaschwaet tecknas fonetiskt som ett upp- och nedvänt esedan 1811till hebr. shewa med samma betydelse, ev. till shaw ’tomhet’