Svensk ordbok 2009, webbversion

schwa´ [ljust sj-ljud] substantiv ~et schwa·et●en o­betonad vokal som bildas med tungan mitt i mun­hålan och läpparna o­rundade språkvet.an­dra vokalen i ”hunden” är ett schwaschwaet tecknas fonetiskt som ett upp- och ned­vänt esedan 1811till hebr. shewa med samma betydelse, ev. till shaw ’tomhet’