Svensk ordbok 2009, webbversion

schism substantiv ~en ~er schism·en●fiendskap som upp­stått på grund av mot­sättning i å­sikter mellan parter som tidigare varit över­ens; ofta på en tämligen hög nivå: mellan viktiga personer, religioner, ideologier m.m. ngt formelltkomm.en schism mellan parti­ledningen och ungdoms­förbundeten schism (mellan ngra) (om ngt/SATS), en schism (med ngn/ngt) (om ngt/SATS)sedan 1755av grek. skhis´ma ’söndring’