Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
schism·en●fiendskap som uppstått på grund av motsättning i åsikter
mellan parter som tidigare varit överens; ofta på en tämligen hög nivå: mellan viktiga personer, religioner, ideologier m.m.
ngt formelltkomm.en schism mellan partiledningen och ungdomsförbundeten schism (mellan ngra) (om ngt/SATS), en schism (med ngn/ngt) (om ngt/SATS)sedan 1755av grek. skhis´ma ’söndring’