Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
shellackshellack
[∫el´-]
substantiv ~en
s(c)hel·lack·en●typ av naturharts som används för lackering
förr äv. för framställning av grammofonskivor
NollJFRcohyponymlacksköldlus
skåpet var fernissat med schellacksedan 1793av nederl. schellak med samma betydelse, till schel ’skal’ och lak ’lack’