Svensk ordbok 2009, webbversion

schellack el. shellackshellack [∫el´-] substantiv ~en s(c)hel·lack·en●typ av naturharts som an­vänds för lackering förr äv. för fram­ställning av grammofon­skivor NollJFRcohyponymlacksköldlus skåpet var fernissat med schellacksedan 1793av nederl. schellak med samma betydelse, till schel ’skal’ och lak ’lack’