Svensk ordbok 2009, webbversion
[-åt´]
substantiv ~en ~er
schav·ott·en●anordning med en plattform runt en påle för avrättning av dödsdömda
histor.samh.Marie Antoinette fick bestiga schavotten(på) schavottensedan 1680av lågty. scavot med samma betydelse; av fornfra. chafaud ’ställning’; urspr. samma ord som katafalk