Svensk ordbok 2009, webbversion

schavott [-åt´] substantiv ~en ~er schav·ott·en●an­ordning med en platt­form runt en påle för av­rättning av döds­dömda histor.samh.Marie Antoinette fick bestiga schavotten(på) schavottensedan 1680av lågty. scavot med samma betydelse; av fornfra. chafaud ’ställning’; urspr. samma ord som katafalk