Svensk ordbok 2009, webbversion

sjapp`a el. schapp`aschapp`a verb ~de ~t sjapp·ar, schapp·ar●springande ge sig av t.ex. för att inte bli fast vard.Nollsnuten kommer, det är bäst vi sjappar!○äv. ngt ut­vidgatge sig i väg han sjappade och lämnade henne kvar med barnensjappasedan 1847av fra. échapper ’und­slippa; fly’; av folkligt lat. excappa´re, till lat. capp´a ’kappa’; jfr eskapad, eskapism Subst.:vbid1-314809sjappande, vbid2-314809schappande