Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
schakt·ar●ibl. med partikel, särsk.bort
göra (markområde) planare eller lägre genom att hyvla bort jordlager och transportera undan dem
för större anläggningsarbeten
byggn.tekn.schaktmaskinen miljon kubikmeter jord schaktades bortbulldozrar och caterpillrar sattes in för att schaktaschakta (ngt), schakta (bort ngt)sedan 1807Subst.:vbid1-309335schaktande,
vbid2-309335schaktning
Men hanses hus som låg ner’ på Brännkyrkagatan, där är det slut, där schaktar dom ut för nån sorts kontor.Olle Adolphson, Gustav Lindströms visa (1964), med satir över rivningsraseriet i Stockholm på 1960-talet