Svensk ordbok 2009, webbversion

schack`a verb ~de ~t schack·ar1hota mot­ståndarens kung i schack­parti spel.schacka med löparenschacka (med ngt)sedan 16812göra ut­mattad mindre brukl.Nollschacka ngnsedan 1851Subst.:vbid1-309237schackande, vbid2-309237schackning (till 2)