Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv sjabblet, plur. ~, best. plur. sjabblen
äv.
schabb´elschabb´el
schabblet, plur. ~, best. plur. schabblen
sjabbl·et, schabbl·et●klumpigt och dumt beteende
Nollbortalaget tog ledningen efter sjabbel i hemmaförsvaret○äv.slarv
det var ständigt sjabbel med löneutbetalningarnasjabbel (med ngt/att+V)sedan 1924till sjabbla