Svensk ordbok 2009, webbversion

sjabb´el substantiv sjabblet, plur. ~, best. plur. sjabblen äv. schabb´elschabb´el schabblet, plur. ~, best. plur. schabblen sjabbl·et, schabbl·et●klumpigt och dumt beteende Nollborta­laget tog ledningen efter sjabbel i hemmaförsvaret○äv.slarv det var ständigt sjabbel med löne­utbetalningarnasjabbel (med ngt/att+V)sedan 1924till sjabbla