Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
sax·en1ett klippverktyg som består av två mot varandra verkande rörliga eggar, kryssvis fästa med en gemensam bult
verkt.saxskänklarfisksaxhäcksaxnagelsaxen vass saxsax, nål och trådsaxen behövde slipas○ibl. mer el. mindre bildligt med tonvikt på avlägsnande (spec. i uttryck för filmcensur)modern ville sätta saxen i hans långa hårcensorn lät saxen gåsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. sax, urspr. plur.; gemens. germ. ord med bet. ’kniv; svärd’
2ett fångstredskap där bytet kläms fast mellan ett par skalmar
för pälsdjur och vissa fiskarter
jakt.saxkrokgäddsaxrävsaxtrampsaxfångst med sax anses vara djurplågeri och är förbjudet○äv. om grip- och lyft- el. stödredskap med liknande funktionssättvanligen i sammansättn.
bomsaxljussaxlyftsaxtimmersaxsedan 16713benställning där benen korsar varandra
som (numera mindre vanlig) hoppstil i höjdhopp
sport.saxstil○äv. om ett brottningsgrepp med liknande benställningbensaxkoppla en sax på motståndarensedan 1925 (som brottningsterm)4saxofon
vard.musikaltsaxtenorsaxspela saxsedan 1934till saxofon