Svensk ordbok 2009, webbversion

sax substantiv ~en ~ar sax·en1ett klippverktyg som består av två mot var­andra verkande rörliga eggar, kryssvis fästa med en gemensam bult verkt.saxskänklarfisksaxhäcksaxnagelsaxen vass saxsax, nål och trådsaxen behövde slipas○ibl. mer el. mindre bildligt med ton­vikt på av­lägsnande (spec. i ut­tryck för film­censur)modern ville sätta saxen i hans långa hårcensorn lät saxen gåsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. sax, urspr. plur.; gemens. germ. ord med bet. ’kniv; svärd’ 2ett fångst­redskap där bytet kläms fast mellan ett par skalmar för päls­djur och vissa fisk­arter jakt.saxkrokgäddsaxrävsaxtrampsaxfångst med sax an­ses vara djur­plågeri och är förbjudet○äv. om grip- och lyft- el. stödredskap med liknande funktions­sättvanligen i sammansättn. bomsaxljussaxlyftsaxtimmersaxsedan 16713benställning där benen korsar var­andra som (nu­mera mindre vanlig) hopp­stil i höjd­hopp sport.saxstil○äv. om ett brottningsgrepp med liknande benställningbensaxkoppla en sax på mot­ståndarensedan 1925 (som brottningsterm)4saxofon vard.musikaltsaxtenorsaxspela saxsedan 1934till saxofon