Svensk ordbok 2009, webbversion

sat`sfläta substantiv ~n satsflätor sats|­flät·an●grammatisk konstruktion med ett led från en under­ordnad sats flyttat till en över­ordnad språkvet.meningen ”Erik tror jag inte att du känner” är en typisk satsflätasedan åtm. 1939Satsflätor an­sågs förr vara språkliga fel. Det fanns en sär­skild förkortning, sfl, för dem i listan över lärarnas veder­tagna felmarkeringar i upp­satser.   Numera ser man ofta sats­flätor som ut­tryck för skribenters vilja att placera ett sär­skilt satsled först i meningen, antingen för att fram­häva det eller där­för att det står för något som är känt i samman­hanget. Ett typ­exempel på en sats­fläta med fram­hävning av ett led är Pelle känner hon, men hans syster tror jag inte att hon känner (hans syster hör egentligen till bi­satsen att hon känner). Jämför stilruta för ordföljd, passiv.