Svensk ordbok 2009, webbversion

satisfaktion [-∫o´n] substantiv ~en ~er satis·fakt·ion·en●gott­görelse för människans synd genom Kristi ställ­företrädande lidande jur.relig.○ibl. äv.upp­rättelse efter liden smälek mest histor.han krävde satisfaktion i duell med an­ledning av för­olämpningensedan 1631av lat. satisfac´tio ’tillfreds­ställelse; upp­rättelse’, till sat´is ’till­räcklig’ och fac´ere ’göra’