Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
sat·ir·en●framställning som är ironisk eller hånfull på ett elegant och (ofta) träffande sätt
mest om skrivet verk
litt.vet.JFRcohyponymironi
samhällssatiren uddlös satiren vass satiren mördande satirpolitisk satirsocial satir○urspr. (i det antika Rom) om en typ av kåserande, inte nödvändigtvis ironisk, diktJuvenalis’ satireren satir (om/över/mot ngn/ngt/SATS)sedan 1721av lat. sat´ira, sat´ura ’dikt av blandat innehåll’, till lanx sat´ura ’skål med blandad frukt’