Svensk ordbok 2009, webbversion

sann`a verb ~de ~t sann·ar●vanligen i några ut­tryck låta bli sann komm.deras förväntningar sannadessanna ngt/SATSsanna mina ordseord 2 sedan början av 1300-talet SOU; ca 1815 sanna mina ordSkåne-Lagenfornsv. sanna