Svensk ordbok 2009, webbversion
sann
`
a
verb
~de ~t
sann·ar
●
vanligen i några uttryck
låta bli sann
komm.
deras förväntningar sannades
sanna ngt/SATS
sanna mina ord
se
ord 2
sedan början av 1300-talet SOU; ca 1815
sanna
mina
ord
Skåne-Lagen
fornsv.
sanna