Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫one´ra]
verb ~de ~t
sankt·ion·er·ar●officiellt godkänna eller godta
viss åtgärd som företagits av annan (ofta underordnad) part e.d.
samh.finansministerna utspel var sanktionerat av partiledningensanktionera ngt/SATSsedan 1792Subst.:vbid1-308469sanktionerande,
vbid2-308469sanktionering;
sanktion