Svensk ordbok 2009, webbversion

sanktionera [-∫one´ra] verb ~de ~t sankt·ion·er·ar●officiellt god­känna eller god­ta viss åt­gärd som före­tagits av annan (ofta under­ordnad) part e.d. samh.finansministerna ut­spel var sanktionerat av parti­ledningensanktionera ngt/SATSsedan 1792Subst.:vbid1-308469sanktionerande, vbid2-308469sanktionering; sanktion