Svensk ordbok 2009, webbversion

1san`dur substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sand|­ur·et●tim­glas instr.sedan ca 1725
2san´dur substantiv, ingen böjning, n-genus ●sandsluttning fram­för glaciär geol.en sandur bildas när isfronten står stillasedan 1935av isl. sand­ur med samma betydelse