Svensk ordbok 2009, webbversion
1san`dur
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
sand|ur·et●timglas
instr.sedan ca 1725
2san´dur
substantiv,
ingen böjning, n-genus
●sandsluttning framför glaciär
geol.en sandur bildas när isfronten står stillasedan 1935av isl. sandur med samma betydelse