Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
samm·an|lägg·ning·en1juridisk förening
av olika egendomar, vanligen fastigheter el. aktier; för ökad lönsamhet
åld.jur.sammanläggning av fastighetersammanläggning av aktierdet laga skiftet var ett slags sammanläggningsammanläggning (av ngra)sedan 19262förening av olika straff till ett
vilket normalt gör den totala strafflängden kortare än om straffen för de olika brotten direkt adderas
jur.sammanläggningsprincipensedan 1859