Svensk ordbok 2009, webbversion

samm`anföra verb sammanförde sammanfört, pres. sammanför samm·an|­för·de●äv. lös förb., seföra samman få till stånd möte med eller mellan personer Nollhon sammanfördes med barnen från hans tidigare äktenskapsammanföra konst­utövare av o­lika slagsammanföra ngn med ngn, sammanföra ngrasedan 1470-talet SOU; 1636 i bet. ’få till stånd möte’Gamla eller Eriks-Krönikanfornsv. saman föra Subst.:vbid1-307119sammanförande, vbid2-307119sammanföring