Svensk ordbok 2009, webbversion
verb sammanförde sammanfört, pres. sammanför
samm·an|för·de●äv. lös förb., seföra samman
få till stånd möte med eller mellan
personer
Nollhon sammanfördes med barnen från hans tidigare äktenskapsammanföra konstutövare av olika slagsammanföra ngn med ngn, sammanföra ngrasedan 1470-talet SOU; 1636 i bet. ’få till stånd möte’Gamla eller Eriks-Krönikanfornsv. saman föra
Subst.:vbid1-307119sammanförande,
vbid2-307119sammanföring