Svensk ordbok 2009, webbversion

samm`anfalla verb sammanföll sammanfallit sammanfallen sammanfallna, pres. sammanfaller samm·an|­fall·er●vara identisk NollNN:s kritik sammanfaller delvis med ON:s○äv.in­falla sam­tidigt hans födelse­dag råkar sammanfalla med hennes namns­dagsammanfalla med ngt, ngra sammanfallersedan ca 1810jfr fornsv. saman falla ’sjunka i­hop; ramla i­hop’ Subst.:vbid1-307071sammanfallande; sammanfall