Svensk ordbok 2009, webbversion
verb sammanföll sammanfallit sammanfallen sammanfallna, pres. sammanfaller
samm·an|fall·er●vara identisk
NollNN:s kritik sammanfaller delvis med ON:s○äv.infalla samtidigt
hans födelsedag råkar sammanfalla med hennes namnsdagsammanfalla med ngt, ngra sammanfallersedan ca 1810jfr fornsv. saman falla ’sjunka ihop; ramla ihop’
Subst.:vbid1-307071sammanfallande;
sammanfall