Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
samm·an|fall·et1(förändring till) mycket stor likhet
Nolldet svenska riksspråket har sammanfall mellan kort e och kort ä○ngn gång äv. om samtidighetsammanfallet i tiden kan inte vara en tillfällighetsammanfall (av/mellan ngra), sammanfall (med ngt)sedan 19012inre sönderfall
mindre brukl.NollJFRcohyponymsammanbrott
Sovjetunionens sammanfallsedan 1937