Svensk ordbok 2009, webbversion

samm`anfall substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en samm·an|­fall·et1(förändring till) mycket stor likhet Nolldet svenska riks­språket har sammanfall mellan kort e och kort ä○ngn gång äv. om sam­tidighetsammanfallet i tiden kan inte vara en till­fällighetsammanfall (av/mellan ngra), sammanfall (med ngt)sedan 19012inre sönder­fall mindre brukl.NollJFRcohyponymsammanbrott Sovjetunionens sammanfallsedan 1937