Svensk ordbok 2009, webbversion
sam`kväm
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
sam|kväm·et●enklare fest
el. sammankomst
scen.efter gudstjänsten blir det samkväm i församlingssalensedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. samqvämd, till koma saman; jfr 2komma, samman