Svensk ordbok 2009, webbversion

samari´t substantiv ~en ~er samar·it·en1o­själviskt hjälpsam person samh.yrk.hon fick hjälp av en anonym samarit○spec. (förr) om vissa an­ställda in­om sjuk­vård och hem­hjälphemsamaritrödakorssamaritsedan 1697till Samarien, namn på landskap i Palestina 2in­vånare i Samarien yrk.SYN.synonymsamarier sedan 1541Den barmhärtige samariten.Gängse benämning på den (föraktade) samarit som i en liknelse av Jesus (Lukas 10:30ff) tog hand om en man som råkat i rövarhänder