Svensk ordbok 2009, webbversion

salong [-åŋ´] substantiv ~en ~er sal·ong·en1elegant sällskaps­rum i finare hem där viss aktivitet bedrivs, t.ex. konversation, musicerande e.d. delvis histor.heminr.salongsmässigsalongsmöbelefter mid­dagen samlades sällskapet i salongen○ibl. med tanke på aktivitetenröksalonghon höll litterär salong en gång i månadensedan 1787av fra. salon med samma betydelse; av ita. salone ’stor sal; salong’; av samma urspr. som sal 2del av en konsert- eller teater­lokal där publiken sitter scen.biosalongteatersalongspridda applåder från salongenspela för halv salong○ibl. äv. om publikenhela salongen jubladesedan 17783(större) ut­ställning av konst konstvet.vårsalong○äv. om an­dra typer av ut­ställningarbilsalongmodesalongsedan 18174vanligen i sammansättn. lokal för viss offentlig verksamhet serv.biljardsalongfrisersalongsedan 1841Scen och salong.Namn på månadstidning för de svenska folkparkerna (1941–90)