Svensk ordbok 2009, webbversion
[-åŋ´]
substantiv ~en ~er
sal·ong·en1elegant sällskapsrum i finare hem
där viss aktivitet bedrivs, t.ex. konversation, musicerande e.d.
delvis histor.heminr.salongsmässigsalongsmöbelefter middagen samlades sällskapet i salongen○ibl. med tanke på aktivitetenröksalonghon höll litterär salong en gång i månadensedan 1787av fra. salon med samma betydelse; av ita. salone ’stor sal; salong’; av samma urspr. som sal
2del av en konsert- eller teaterlokal där publiken sitter
scen.biosalongteatersalongspridda applåder från salongenspela för halv salong○ibl. äv. om publikenhela salongen jubladesedan 17783(större) utställning av konst
konstvet.vårsalong○äv. om andra typer av utställningarbilsalongmodesalongsedan 18174vanligen i sammansättn.
lokal för viss offentlig verksamhet
serv.biljardsalongfrisersalongsedan 1841Scen och salong.Namn på månadstidning för de svenska folkparkerna (1941–90)