Svensk ordbok 2009, webbversion

sallad [sal´-el.sal`-] substantiv ~en ~er sall·ad·en1typ av grön­sak med stora, spröda blad som äts råa och ut­gör stomme i kalla, blandade grönsaks­rätter; särsk. om (former av) trädgårdssallad bot.kokk.JFRcohyponymsallat salladsbladsalladslandisbergssalladkrussalladromansalladträdgårdssalladett litet grönsaks­land för sallad, persilja och dillnågra paprikaringar på salladensedan ca 1500Sex ekonomiska traktaterfornsv. sallat; av fra. salade med samma betydelse; till lat. sa´l ’salt’; jfr sallat, saladjär 2kall mat­rätt som består av färska hackade grön­saker och (ofta) ngt slags sås och ofta äv. kraftigare födo­ämnen som kött, fisk, ägg etc. kokk.salladsdressingcaesarsalladkycklingsalladpastasalladräksalladtonfisksalladen fräsch salladen matig salladblanda till en salladgrekisk sallad med får­ost och svarta oliver○äv. om annan liknande mat­rätt som dock oftast äts med ngt annatgurksalladpotatissalladsillsalladvästkustsalladen sallad (av/på/med ngt)sedan 1538