Svensk ordbok 2009, webbversion

sa`lig adjektiv ~t sal·ig1som till­hör eller leder till gudsriket enl. kristen tro admin.relig.saligprisningen salig hädan­färdde saligas ängder○äv. försvagat i icke-religiösa samman­hangmycket lycklig och upp­rymd lycksalighemma­laget gjorde seger­målet i slut­minuten in­för en salig publikhan hade ett saligt leende på läpparna○äv. all­mänt förstärkandefull­ständig en salig blandningallt var i en salig röra efter barn­kalasetenvar blir salig på sin fasonsefason 1 envar blir salig på sin trose1tro 3 salig i åminnelseseåminnelse sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. saligher ’lycklig; salig’; trol. av lågty. salich med samma betydelse; bildn. till säll 2endast attributivt i förbindelse med subst. i obest. f. sing.; vanligen o­betonat som nu­mera är död om person åld. el. skämts.admin.det löser sig, som min salig man brukade sägasedan 1536Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.Bibel 2000, Lukas 6:20 (ur Bergspredikan)