Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n salamandrar
salamandr·ar1typ av ödleliknande groddjur som har lång stjärt och korta, svaga ben
och som lever i el. vid vatten, bl.a. i Syd- och Mellaneuropa
zool.alpsalamandereldsalamandersedan slutet av 1300-talet eller 1400-taletTvå svenska rimdikter från medeltidenfornsv. salamander; via lat. av grek. salaman´dra med samma betydelse
2ande som anses leva i elden
enl. antik och medeltida uppfattning en av de fyra s.k. elementarandarna
sag.JFRcohyponymgnom 1cohyponymundincohyponymsylf
sedan 1735