Svensk ordbok 2009, webbversion

salaman´der substantiv ~n salamandrar salamandr·ar1typ av ödleliknande grod­djur som har lång stjärt och korta, svaga ben och som lever i el. vid vatten, bl.a. i Syd- och Mellan­europa zool.alpsalamandereldsalamandersedan slutet av 1300-talet eller 1400-taletTvå svenska rimdikter från medeltidenfornsv. salamander; via lat. av grek. salaman´dra med samma betydelse 2ande som an­ses leva i elden enl. antik och medel­tida upp­fattning en av de fyra s.k. elementar­andarna sag.JFRcohyponymgnom 1cohyponymundincohyponymsylf sedan 1735