Svensk ordbok 2009, webbversion
sa
`
kägare
substantiv
~n
äv. vard.
sakägarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
sakägarna
sak|äg·ar·en
●
person som drar ett fall inför domstol
ngt åld.
jur.
yrk.
JFR
cohyponym
målsägande
○
ngn gång äv. om den åtalade
sedan 1726