Svensk ordbok 2009, webbversion
adverb
1med låg hastighet
Nollkör saktasolen sänkte sig sakta under horisontenklockan gick för sakta○spec. i ett fast uttrycksakta men säkert närmade han sig täten○äv. bildligtsmärtan ebbade sakta utsakta i backarnasebacke 1
sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. sakta (adv. och adj.); av lågty. sachte med samma betydelse; samma ord som eng. soft ’mjuk’; trol. besl. med sämja
2med svag kraftutveckling
Nollgrönsakerna sjuds sakta i osaltat vattensedan början av 1500-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-KrönikornaSakta men steg för steg går det framåtdet måste man tro.Märta Tikkanen, ur Århundradets kärlekssaga (1978)
adjektiv,
ingen böjning
1som kännetecknas av låg hastighet
Nollde rörde sig i sakta maksedan ca 1430Själens tröst2som har svag kraftutveckling
Nollköttet steks över sakta eldsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böcker
verb ~de ~t
sakt·ar1ofta med partikel, särsk.av, in, ner
sänka (sin hastighet)
om person
trafik.hon saktade farten i kurvan○äv. om föremålsänka hastigheten
bilen saktade in i kurvan○äv. med avs. på föremålsakta in bilensakta (av/in/ner) (ngt)sedan 1642till 1sakta
2dämpa kraftutvecklingen hos
ngt högt.Nollsakta sin vredesakta sitt talsakta ngtsedan ca 1430Själens tröstSubst.:vbid1-305759saktande