Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
sagg·ar1tjata
vard.; provins.komm.de kunde sitta i timtal på kaféet och saggasagga (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1755sv. dial. sagga ’göra ngt långsamt; kälta’
2ofta med partikel, särsk.ihop
hänga i båge
Nolldet gamla taket höll på att sagga ihop på mitten○äv.krångla
grafiken på skärmen saggadesagga (ihop)sedan 1953av eng. sag ’svikta’; trol. besl. med sacka
Subst.:vbid1-305470saggande,
vbid2-305470saggning;
vbid3-305470sagg (till 1)