Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen sagesmän, best. plur. sagesmännen
sag·es|mann·en●person som har lämnat viss sakupplysning
ofta i ngt officiellt sammanhang
komm.samh.yrk.JFRcohyponymtalesmancohyponyminterlokutör
några vittnesgilla sagesmän påstod att rånaren försvann in i en bilsedan 1557ombildn. av fornsv. saghuman; till saga i bet. ’sägande’