Svensk ordbok 2009, webbversion

sa`gesman substantiv ~nen sagesmän, best. plur. sagesmännen sag·es|­mann·en●person som har lämnat viss sak­upplysning ofta i ngt officiellt samman­hang komm.samh.yrk.JFRcohyponymtalesmancohyponyminterlokutör några vittnes­gilla sagesmän på­stod att rånaren försvann in i en bilsedan 1557ombildn. av fornsv. saghuman; till saga i bet. ’sägande’