Svensk ordbok 2009, webbversion

sa`delmakare substantiv ~n äv. vard. sadelmakarn, plur. ~, best. plur. sadelmakarna sadel|­mak·ar·en●person som yrkesmässigt till­verkar sadlar och ibl. äv. stoppar möbler tekn.yrk.sadelmakarnålsedan 1407 (som till­namn)testamente upprättat av borgaren i Skänninge Peter Sadelmakare och hustru (Svenskt Diplomatarium)fornsv. sadhulmakare, sadhlamakare; av lågty. sadelmaker med samma betydelse; till sadel och lågty. maker, till maken ’göra, förfärdiga’; jfr 3maka