Svensk ordbok 2009, webbversion

sax`are substantiv ~n äv. vard. saxarn, plur. ~, best. plur. saxarna el. sachsaresachsare [sak`s-]~n äv. vard. sachsarn, plur. ~, best. plur. sachsarna sax·ar·en, sachs·ar·en●person till­hörande ett forn­tida germanfolk som under en tid bodde i norra Tysk­land land.yrk.saxarna besegrades och kristnades av Karl den storeEng­land invaderades av angler, saxare och jutar○äv. om person från fursten­dömet eller del­staten Sachsensedan 1610jfr fornsv. saxi med samma betydelse (anv. som till­namn); av om­diskuterat urspr.; ev. till fornsaxiska sahs ’kort svärd’