Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. saxarn, plur. ~, best. plur. saxarna
el.
sachsaresachsare
[sak`s-]~n äv. vard. sachsarn, plur. ~, best. plur. sachsarna
sax·ar·en, sachs·ar·en●person tillhörande ett forntida germanfolk som under en tid bodde i norra Tyskland
land.yrk.saxarna besegrades och kristnades av Karl den storeEngland invaderades av angler, saxare och jutar○äv. om person från furstendömet eller delstaten Sachsensedan 1610jfr fornsv. saxi med samma betydelse (anv. som tillnamn); av omdiskuterat urspr.; ev. till fornsaxiska sahs ’kort svärd’